Ethel

Måste dedikera ett inlägg till min kära vän Ethel som fyller 82 i morgon (på S:t Parics Day)
Hon och jag arbetade som nannys till var våran kille i ung. samma ålder som bodde på samma gata i Los Angeles. Vi träffades i lekparken som låg fem minuter från vara bostäder. Hon var väldigt öppen och trevlig och vi kom snabbt varandra in på livet.

Hon berättade mycket om sitt liv, hennes familj, hennes arbeten, hur USA fungerade, hur man levde som jude m.m., jag fick lära mig mycket amerikans nutidshistoria av henne. Hon visade alltid ett stor intresse av Sverige, svensk historia, svenska språker och allt annat som hade med mitt liv att göra.

Det blev så att vi i princip träffades dagligen och killarna lekte med varandra. Vi gick ut och åt middag ibland på kvällarna, hon visade mig sina favoritrestauranger och vi gav varandra små presenter på födelsedagarna.

Hon har väldigt flitigt skickat brev till mig sedan jag återvände till Sverige. Alltid lika kul när det dimper ner ett vitt avlångt kuvert med massor med klistermärken. Hon överöser alltid sina kuvert med fina färgglada klistermärken.

Det är inte bara för att det ska vara fint utan det finns en annan anledning till det. Hon försökte nämligen komma i kontakt med någon myndighet i USA och skickade brev på brev men fick aldrig något svar. Hon skrev ett sista brev och satte på några fina klistermärken. -Denna gång fick hon svar. Då drog hon slutsatsen att brev med klistermärken på sticker ut, alltså hamnar de inte bara i någon hög utan öppnas faktiskt, dessutom påverkar det personen som öppnar brevet att bli vänligare sinnad och tillmötesgående. :-D Det ligger nog mycket i den teorin!!!

Under de tio år jag bott här i Sverige så har mycker hänt i bådas våra liv. Vi fortsätter att intressera oss för varandra och håller kontakten. Varje gång jag ringer är jag lite rädd för att hon inte ska svara, att hon inte längre finns... Men i dag har vi pratat med varandra och det värmer alltid lika gott i hjärttrakten! :-D

Tacksam för denna fina vänskap!